Äntligen en blogg jag vill följa!

Ja, nu kommer äntligen en ny facklig-politisk blogg/webbtidning som är helt i min smak!
Den är startad av Anny Berglin men skrivs av vem som helst inom LO eller (S) och meningen med den är att sprida opinionsbildande åsikter och skapa debatt. Något som behövs i dagens samhälle.
Där kommer vi bland annat kunna läsa om politiska klimat och varför fackföreningsrörelsen måste vara politiskt aktiv.

Kolla in fackingpolitics och om du känner för att skriva ett inlägg kan du skicka ett mejl till fackingpolitics@gmail.com.

Och om du inte har tid att skriva inlägg i debatten – sprid åtminstone bloggen!

 

Lesbiska kvinnor umgås inte bara med andra kvinnor

En av debattörerna kring lagändringen 2005 var Carin Stenström, journalist på den kristna tidningen Världen idag. Hon var upprörd över politikernas beslut och skrev: ”Ännu ett steg tas alltså bort ifrån den naturliga mänskliga fortplantningen, som ger barn de bästa förutsättningarna att få leva med både mor och far, eller i alla fall veta vilka föräldrarna är, kunna lära känna dem och deras bakgrund”.
Okej, för det första är det långt ifrån alla barn med heterosexuella föräldrar som får ha sin pappa närvarande i uppväxten och en del barn vet inte ens vem pappan är. Så det kan Stenström egentligen inte använda i debatten, eftersom alla barn som avlas med hjälp av spermadonation har möjlighet att ta reda på donatorns identitet.
Och för det andra kan hon inte påpeka att det är de lesbiska parens inseminationsmöjligheter som gör att ett steg från den ”naturliga mänskliga fortplantningen” tas bort eftersom det redan tagits bort av alla heterosexuella par som, sedan 1984, haft rätt till insemination via landstingen.
Debattörerna är öppna med sina åsikter om ämnet, medan landstingspolitikerna istället bara är allmänt motsträviga. En fråga jag ställer mig är varför vissa landstingspolitiker så gärna motarbetar utvecklingen av lesbiska kvinnors familjebildning. Kan det bero på att det i dessa landsting finns trångsynta människor som än idag tror att barn skulle må dåligt av att växa upp med föräldrar av samma kön? Att det i dessa landsting fortfarande finns en uppfattning om att man måste ha en mamma och en pappa för att bli en sund och frisk människa?

Detta tjat om en ”pappa” gör mig tokig eftersom man syftar till en biologisk far. Det är inte blodsbandet som är det viktiga. En biopappa kan faktiskt vara ett svin, medan en plastfarsa är den perfekta fadersgestalten. Detta tyder då på att det är en manlig förebild som behövs – inte en pappa.
Alla höjdare som sitter och håller ner bromsen för den lesbiska familjebildningen kanske tror att flator inte känner en endaste man vilket gör att deras barn aldrig kommer ha mött en man i sitt liv.
Det de inte tänker på är att dessa barn kommer ha en eller två stycken morfar. Kanske en hel drös med morbröder. De tänker heller inte på att det antagligen finns en hel del manliga bekanta i vänskapskretsen och att det finns män kring barnen både på dagis och i skolan.
Tänker dessa politiker att det kommer vara synd om Kalle, 4 år som inte har någon pappa? Tänker de inte på att snacket på dagis kan se helt annorlunda ut?

Adam: Varför har du inte nån pappa?
(Här skulle Kalle faktiskt kunna svara något i stil med att pappa sitter i fängelse eller att pappa lämnade mamma när Kalle föddes, men istället blir svaret: )
Kalle: För att jag har två mammor.
(Tror någon verkligen att Adam, 5 kommer sitta som en liten minihomofob och säga ”Men fy vad onaturligt”? Nej, många femåringar tycker att mamma är bäst i världen, så svaret blir annorlunda)
Adam: Åh, jag vill också ha två mammor!

Dessa höjdare måste försöka få bort sina urgamla värderingar och faktiskt se till hur världen ser ut idag. Idag är det inte bara mamma-pappa-barn som gäller och det har det inte varit på många år. Snap out of it!

121 dagar till examen – blandade känslor

Egentligen borde jag sitta och göra research till mitt projektarbete just nu. Men det enda jag kan göra är att sitta och ha lite panik inför framtiden.
Om 121 dagar är dagen D – då jag äntligen har min fil. kand. i journalistik. En dag jag har längtat efter i över 2,5 år. Å ena sidan är jag överlycklig över att denna dag börjar närma sig. Men å andra sidan har jag en fruktansvärd panik.

Utöver studierna jobbar jag extra inom äldreomsorgen och psykiatrin. Något som tar ganska mycket på kropp och själ eftersom man hela tiden måste hitta en bra balans mellan att studera, jobba och icke att förglömma – ha ett liv.
Anledningen till att jag valt att extraknäcka rätt mycket är att jag vill kunna spara pengar till mitt bröllop nästa sommar. Det är själva moroten!
Idag satt jag och räknade ut att jag kommer kunna spara närmare 30 000 kronor till årsskiftet och blev överlycklig! Allt slit kommer att löna sig! Eller?
Nej, antagligen inte på det sättet jag vill att det ska löna sig.

Jag insåg nämligen att jag kommer vara tvungen att ta en tredjedel av dessa pengar i slutet av januari. Detta på grund av att jag då inte får studielån och även på grund av att jag antagligen inte kommer att hinna jobba extra så mycket i december då jag har praktik. Ja, men det är förståeligt. Jag har ju i alla fall nästan 20 000 kronor kvar. Eller?
Nej, för sedan kommer februari månad. Då måste jag ta mer än hälften av pengarna jag har kvar för att kunna klara av räkningarna, eftersom jag antagligen inte har kunnat jobba extra i januari. Jag har ju praktik och skola ända till den 20:e.

Så, om jag lyckas få heltidsjobb i februari kommer jag slippa röra mina resterande sparpengar som antagligen bara ligger på runt 6000 kronor. Men detta kan jag inte glädjas över hur mycket jag än försöker.
För anledningen till att jag ens orkar motivera mig till att arbeta utöver träning och studier är att jag vill ha ett fint bröllop och en härlig honeymoon. Men hur ska jag kunna få det när jag inte kan fylla på mitt sparkonto? Alltså… Hur ska jag motivera mig till att helt avstå ett socialliv, vara ständigt trött och missunna min relation, alltså sänka hela livskvaliteten, när jag krasst sätt kämpar i onödan?

Ja, självklart kan man tänka positivt och säga: ”Men va bra att jag slipper problemet många studenter får när de tar examen och inte har inkomst i ett par månader”… Men jag vill inte tänka så just idag. Jag vill bara ligga och tycka synd om mig själv.

Att utbilda mig till journalist har alltid varit min högsta dröm. Så det är en himla konstig känsla. Att ligga i soffan och veta att om 121 dagar är jag utbildad journalist och ändå inte kunna glädjas fullt ut åt det.

Over & out

Tolv ungar, ostbricka och fyllechaufförande

Kära värld vilken dag!!

Gick upp sju och käkade frukost och gjorde mig i ordning för dagen. Kaffe och cigg med Petrisch is the shit!

Åkte med Jack till dagis för inskolning. Det slutade med att vi fick bli något substitut för pedagogen när hon inte hann med alla barnen, så i 1,5 timme blev det dansande, sång, målande, bollsparkade och teparty!
Jag vet inte vem som var tröttast när vi kom hem – jag, Petra eller Jack haha
Tog mig ändå lite ork och följde med Gunnar in till stan och växla pengar. Även han ska väl få lite kvalitetstid haha

Pratade med Sofie och bestämde en snabbvisit. Tog med mig Petrisch och Miranda och pyste iväg till Lillån.
Där träffade jag systertrion Molly, Ellie och Nikki.
(nu är vi alltså uppe i 11 ungar under dagen 😛 )
Lite kaffe och skitsnack rikare drog vi hem igen.
Dags för köttfärspaj!

Efter maten trodde jag att jag skulle svimma av trötthet. Låg och smådegade i soffan halva eftermiddagen. Tve vale va trött man kan bli!

Vid åtta skulle jag åka hem till Kicki med familj. Länge sedan sist. Typ förra sommaren eller nåt.
Kicki och Lina har en liten Alva på 2,5 år och har nyss fått en liten Karl (typ ett par, tre månader sedan tror jag) som jag är sååå nyfiken på!

Innan jag drog spelade jag lite Super Mario med Rasmus och Miranda. Spelen känns svårare idag än när en annan var i den åldern och körde 8-bitars 😛

Jag lånade bilen (så jag slipper äckliga våldtäkter och allt annat läskigt som försiggår i Örebroet) och stack till Varberga för ett kärt återseende med massa prat, cider och ostbricka. Underbart!

Sofie ringer och frågar om vi ska mötas upp på stan och säga lite till. Jajemen! Vid 23 är jag på väg att dra till Harrys, men DÅ passar det Karl att vakna. Herre min skapare vilken fin liten lillsparv!
Han log med hela ansiktet och lyckades till och med klämma fram sitt första skratt. Aj mig hjärta vad söt man kan vara!

Efter många om och men stod jag på parkeringen till Harrys.
Det var inte överdrivet med folk i kön så jag slapp stå ute länge i duggregnet.
”Legitimation?” Ja, men visst så klart! Humpf!

Inne på Harrys blev det dans till gamla 90-talslåtar man fortfarande kan texten på. ”Oh, ah! Just a little bit. Oh, ah! À
A little bit more” haha
Fick även lite härligt gubbragg ”Åh vilken fin tröja. Vart har du köpt den? Eller har du stickat den själv?” HAHAHA

Efter en liten nostalgitripp drog vi för att käka korv med bröd (men jag äter bara korven så man kanske ska börja beställa utan bröd hehe)
Sen fyllechaufförade jag Sofie hem till Lillån.

Nu är klockan snart två och jag är så sjuuukt trött! Dags att sussa i prinsessängen.

Over & Out

Hipp hipp hurra lilla Jack

Idag är det min gudsons första födelsedag. Året har gått så himla fort! Det känns ju som det var häromdagen jag fick veta att jag blivit gudmor till en liten Jack.

Så himla underbart att komma till Örebroet idag och mötas av den sötaste prinsen ever! Han hade växt minst en decimeter sedan sist tror jag. Han går, pratar sitt eget lilla språk, skrattar, busar, klappar händerna, high fivar, kastar boll och är allmänt bedårande. Åh va jag älskar den där lilla grabben!

I morse drog till skolan vid halv tio för att förbereda inför seminariet med Liv. Vi hade ett PM-seminarium inför C-uppsatsen och det gick rätt bra. Alla måste skicka in ett reviderat PM, men vi behövde inte ändra allt för mycket. Sweet!

När jag väl var i framme skulle jag ta en buss till Vivallish och medan jag står och väntar kommer en tonårstjej fram till mig och frågar om jag har busskort. Svarade nej och då sken hon upp och gav mig en bussbiljett med förklaringen att hon åkt på den och att giltighetstiden inte gått ut än. ”Ja men så slipper du köpa en egen”

Aaaw! Taack!
Tar emot biljetten och upptäcker då att det är en ungdomsbiljett. Humpf! Jag slutade åka på ungdomsbiljett när jag var 19… För nio år sedan!!
Vad är det med folk som tror att jag är runt 18?! Det är ett årtionde sedan FFS!
Jag börjar fundera om det är min septum som framkallar detta fenomen. Jag antar att de med nosring oftast inte är i min ålder. Men ändå. Ser folk inte mina wrinkles eller?! (Sweet! Då innebär det att min dyra smink faktiskt lönar sig!)

Hela dagen har jag busat så mycket jag orkar med barnen och övrig tid har jag druckit kaffe, rökt och babblat med min bästa vän. Du är underbar Petrish!

Har även legat som en valross i soffan och kollat på Antikrundan och Big brother. Antikrundan is the shit! Men jag trodde aldrig att jag skulle kolla på BB frivilligt!
Dock var det ett extremt roligt avsnitt eftersom de blev skrämda och sånt är SÅ skoj att se!

När det är dags att gå till kojs gör jag i ordning mig inför natten med allt vad det innebär (sminkborttagning, ansiktstvätt, ögonkräm, ansiktskräm, macadamiaolja i håret, plackers, tandborsning, flourskölj och hårborstning): Det tar ju sin lilla stund och vad jag inte är medveten om är att det står en elak man iförd Scream-mask bakom min sovrumsdörr och inväntar min ankomst (det är fasiken rätt åt dig Gunnar att det blev svettigt medan du väntade ut min kvällsritual!).
Ni kan ju tänka er min hjärtinfarktsliknande reaktion när fanskapet hoppar fram och skriker. Fyyy faaaan säger jag bara!

Nu ska jag försöka lugna mina nerver och somna. I morgon ska jag upp sju och göra mig i ordning för inskolning med Jack på förskolan. Myyys!

Over & Out

Va e de för en daa?

E de en vanli daa?
Ne de e ingen vanli daa, för de e Annys  födilsidaa!
Hurra hurra hurraaaaa!!!!!!!

Grattis på födelsedagen världens bästa Anny!!!!

Mycket att göra de närmaste dagarna

Ja, herre min skapare vad mycket jag ska pyssla med de närmsta dagarna. Lovelylicious!

Idag har jag en lång attgöralista. Packa, fixa morgondagens opponering, städa, hämta tågbiljetter och jobba 15-21.

Och i morgon bär det ÄNTLIGEN av till Örebroet. Som jag längtat!
Först ska jag vara i skolan 10-12 på ett seminarium där vi ska gå igenom våra uppsats-PM. Ska väl bli sisådär roligt. Våra seminarium brukar inte vara så himla givande nuförtiden om man säger så. Men det är väl bara att tuta och köra antar jag. Ska dock bli roligt att träffa alla söta klasskompisar eftersom det inte är allt för ofta vi träffas eftersom det mest är hemmastudier.

Direkt efter seminariet ska jag åka in till stan och ta tåget till Örebroet. Direkt hem till Petrisch bär det av och äääääntligen ska jag få pussas och busas med min älskade gudson Jack. Han fyller nämligen ett helt år i morgon. Tänka sig vad fort det här året har gått!

På fredagen blir det massa mys med Petrisch under dagen och på kvällen ska jag hem till Kicki och Lina och äta middag. Även de har fått en liten son för ett par månader sedan, så då blir det ytterligare massa bebismys. Härligt!
Kommer inte ihåg sist jag träffade dem… Kan ha varit förra sommaren. Ska bli så roligt! Jag längtar!

Lördagen fylls också med massa skoj. På dagen ska jag följa med Miranda på ridskolan och så tänkte jag försöka klämma in lite fika med före detta kollegor och på kvällen blir det öl med Angelina. Det gäller att vara tidseffektiv! haha

Söndagen är vigd åt lilla Rasmus fotbollsmatch och sen vill jag fylla resten av dagen med kaffe, cigg och världens bästa vän! Jag älskar att sitta och prata om allt och ingenting med Petra. Jag önskar att jag bodde nära så att man kunde göra det lite oftare. Och det underbara med vår vänskap är att vi även kan sitta helt tysta i varsin soffa och ändå njuta av varandras sällskap. Det är få människor jag är så avslappnad med! Åååh vad jag längtar Petrisch! Hoppas det blir lite sol så man kan sitta på baksidan och mysa!

Nu är klockan halv tio så det är dags att snabba på  med attgöralistan innan jag ska till jobbet.
Ha en underbar dag i solskenet alla underbaringar!

Over & Out

En härlig måndag

I måndags åkte jag till Västerås på förmiddagen och hälsade på världens bästa Jessica och hennes fina familj. Fick träffa lilla Elvis som är 2 månader och helt jäkla bedårande. Han låg i sin säng och en annan kunde ju inte hålla tassarna borta (läs: alltid bebistokig) så jag lyfte upp honom. Väntade mig antingen ett gallskrik eller åtminstone lite jagvillintevarahosdenhärtantengemigminmammaistället-gnäll. MEN. Den underbara lilla prinsen bara tittade upp på mig och log med hela ansiktet. OH MY LORD! Jag döööör. Han är ju underbar!!

Fick även se hur lillsparven Vilda vuxit och blivit stora tjejer. Minst lika charmig som sin lillebror och söt som socker. När jag knackar på dörren och kliver in räknar jag så klart med ett barn som får panik över den främmande tanten i hallen, men hon bara ler stort och ger mig ett välkomnande som värmer i hjärtat. Vad har ni gjort med era barn egentligen Jessica? 😉
Hos Jessica satt även Lina med sin charmör till son. Den där lillsparven kommer du få hålla koll på när han blir tonåring Lina! hehe

Kära nån va stora dom har blivit. Sist jag träffade dessa små knoddar kunde de knappt sitta själva, men nu sprang de omkring och pillade och donade i sin egen lilla värld. Tiden går så himla fort.
Och man längtar ju inte mindre till att man får egna små troll. Gaaah! Blir sååå bebissjuk 😛

Trots att jag sms:ade väldigt spontant klockan sju på morgonen och frågade Jessica om jag kunde komma förbi, så hann hon göra en väl uppskattad överraskning tills jag kom. Min favoriträtt genom tiderna: Jessicas hemmagjorda lasagne. Den är som en skänk från ovan! Tuuuusen tack älskade vän!
Efterrätt: Glass med hard topping. Kan det bli bättre? (ja, för er som inte vet är den närmsta vägen till mitt hjärta genom magen haha)

Efter några timmar av bebisbus, vovvebus och vuxenprat var det dags att hoppa i bilen och bli skjutsad till Köping (tack ännu en gång Jessica!) för att spendera ett par timmar med bror, svägerska och ytterligare en vovve.
Har inte träffat brorsan sen alla helgona och svägerskan har jag inte träffat sen… öööh… förra påsken?
Såå himla mysigt.
Vi pratade , pratade och pratade. Allt för att hinna ikapp tiden som gått och för att lagra så mycket som möjligt innan jag skulle åka hem till kvällen. Man vet ju aldrig när man ses nästa gång.

De bjöd mig på ytterligare en favoriträtt: Kött marinerat i brorsans specialmarinad och mammas grillsallad (den godaste, krämigaste pastasalladen genom tiderna). Jag åt så jag nästan sprack! HAHA. Säger bara en sak: barnmatsdieter kan slänga sig i väggen!

Halv tio tog jag tåget hem och hoppade ner i sängen. Kan en dag bli mer perfekt?

Over & Out

En fullspäckad dag

Idag är första dagen jag inte känt mig helt nedbruten av flunsan. Hostan är kvar och likaså snoret, men jag känner mig i alla fall pigg. Solen har varit framme hela dagen och förutom i skuggan har det varit rätt varmt och skönt ute.

Men har ändå spelat xbox360 hela dagen. Mmmm Fable II is the shit!

I morse sov jag äntligen ut. Minns inte sist jag gjorde det. Antingen har man ställt klockan tidigt för att kunna plugga så mycket som möjligt, eller så har man varit så jäkla hostig och snorig att man vaknar sju på morgonen och inte kan somna om. Idag vaknade jag inte förrän 10.30. Sweet!

Startade dagen med en kopp kaffe och en cigg i solskenet. Kan inte bli bättre. Jag blir så himla glad och sprallig när jag vaknar och solen skiner genom fönstret. Pigg som en mört! 🙂

Pratade med Sara som var lite sällskapssjuk och kom förbi med brunch. Det är lyx! Så ett par panini al latte med ost och tomat senare begav vi hos till Flempan för att båda hade paket och hämta ut.
Jag har äntligen fått min handväska jag vann på Tradera förra veckan. Den va nästan finare än vad jag hade tänkt mig. Lovelylicious. Hämtade även ut mitt smink från Eleven.se. Nytt mineralpuder från Lily Lolo, en skimmerögonskugga, en pincett och en palett med massa ögonskuggor i olika färger. Sweet!

Kilade in på affären och shoppade allt möjligt trevligt (ja, jag blir alltid sån när jag nyss fått lön). Det blev en hårfärg (ni ska se min uppseendeväckande utväxt… den är galen!), nytt sminkborttagningsmedel, en ny febertermometer, ny toaborste och Fresch discs (ni vet wc-ankans nya, häftigt uppfinning haha) och en ny stekpanna.
Jag har tänkt köpa en ny stekpanna i evigheter, men har dragit ut på det för att det är så himla trist att köpa stekpannor.
Men i veckan suckade jag ännu en gång åt den massakrerade teflonpannan (allt bränns fast i mitten för att den är bågnar i mitten och allt teflon praktiskt taget är borta) så misstänkte jag att det faktiskt är dags.
Gjorde dessutom värsta toapapperklippet! Lambi 12-pack för 25:- Är det inte som hittat? 😉

Efter shoppingrundan blev det en matte macchiato på favoritcaféet i Flempan och sen kunde jag vända hemåt igen. Skönt att äntligen fått alla måsten gjorda. Har varit lite svårt att få tummen ur när man legat hemma med flunsan.

Hemma har jag provat alla möjliga outfits till morgondagens kalas. Det är ju faktiskt en nackdel att ha för mycket kläder i garderoben, för det känns som man inte har någonting haha
Sen har jag plockat lite i lägenheten och spelat lite Fable II så klart 😛
Tänkte nog att jag skulle packa klart allt för morgondagen, så att jag kan åka rätt tidigt till Uppsala. Slutar 7.15 i morgon bitti (jobbar natt och börjar om 1,5 timme) och då vore det rätt najs att åka direkt för att slippa sitta hemma och sakna 😛

Såå.. nu ska jag packa, scrappa ett kort till födelsedagsbarnet och sen off to work 🙂

Over & Out

Äntligen!

Idag blev jag äntligen klar med hemtentan! Ni vet den där hemska the Handbook Journalism Studies som jag tjatat så in i helskotta om.
Jag är rätt säker på att jag inte klarar den utan komplettering, men huvudsaken är att den är inlämnad innan deadline.
Så nu ska jag ta en mental paus i ett par dagar! Sweet!

När jag skickade in tentan i förmiddags tog det inte många minuter innan tristessen infann sig.
Galet egentligen. Det där med plugg. Så fort man är klar med något blir det en skum tomhet och man blir sjukt uttråkad. Är ju så himla van att hela tiden ha något att stressa upp sig över.
Jag har en hel del att göra i skolan, men eftersom jag är i Uppsala har jag inget att läsa. Såå… Vad gör man då?

Jag städade, tvättade, putsade alla fönster och städade badrummet.
Jag har bläddrat igenom tre nummer av Elle, ätit, kollat på CSI och ätit igen!
Tv är tråkigt. Elle är trist. Sova?
Vi får väl se!

Over & Out